Tiden går fort...

I början av maj traskade vi kring i Vallaskogen med lilla lurviga Conrad. Då blev han snabbt trött och sov flera timmar när vi kom hem från äventyret! Alla ville hälsa på ulltussen och titt som tätt hörde vi "ååå vilken liten söt hund!". Det var en fantastiskt mysig tid!

Idag besökte vi samma plats och bevisligen har det hänt en del sedan sist! Han har betydligt mer energi och är nyfiken på allt! Så klart undrar ni om han somnade nu ikväll när vi kom hem... Det gjorde han inte kan jag meddela utan ytterligare energi bränns på att tugga ben! Efter en rejäl promenad och lite träning finns det ända lite energi kvar som måste ut ur kroppen innan man kan dra en djup suck och sova en stund! Nu för tiden är det inte så många som kommenterar vår "lilla" gulliga hund längre utan nu är det annat fokus i kommentarerna. Ett exempel är att vi är "ute och går med respekt i snöret!". Det är en av mina absoluta favoritkommentarer hittills!! Tänk vilken skillnad några månader kan göra! Tiden går fort...