Med hösten har nu mörkret anlänt på allvar. Det har i sin tur inneburit att kameran den senaste tiden mestadels fungerat som hyllvärmare samtidigt som arbetet har kallat på lite mer uppmärksamhet än vanligt. Trots det har vi lyckats spendera en hel del tid utomhus för att njuta av höstfärger och insupa den skönt svala luften.
Ibland har det dock krävts speciella arrangemang för att finna vägen och kanske framförallt för att lyckas föreviga promenaden bortanför gatlyktornas sken...
En morgon när självförtroendet var på topp gav vi oss iväg ut i skogen för att göra några sökrutor. I och med att husse ansåg att Conrad funnit dem utplacerade föremålen lite väl enkelt den senaste tiden slets två små icke beprövade föremål med ut. Det visade sig dock att denna kombination inte var så värst lyckad då bara hälften av föremålen kom med hem. Tyvärr berodde det inte på att något trillade ur ryggsäcken på vägen hem...
Conrads självförtroende var dock inte det minsta sargat av denna banala händelse!
Den fortsatta turen avnjöts sedan i härligt, värmande solsken. Precis som en höstdag ska vara.
